Neostoric - helhetshälsa på nätet.
Author:
• måndag, oktober 25th, 2010

Hallå där allihopa!

Jag har en bra nyhet. Jag har äntligen hittat en källa för mjölk som inte är pastöriserad och det kommer från en bondgård på Lovön, Drottningholm i Stockholm. Lyckligtvis hade en av våra lojala läsare skrivit in till oss och tipsat! Vilken tur! Läsaren lärde mig även att vi kallar rå mjölk för ”helmjölk” här i Sverige.

Att hämta helmjölk från en riktig bonde var något nytt för mig måste jag erkänna. Ärligt sagt var jag lite nervös. Det var ju en ekologisk bondgård men ändå…när man inte är van vid sådant kan det vara lite läskigt. ”Kan man verkligen bara dricka mjölken direkt från kon?” tänker man trots att man vet att människan har gjort det under hur många årtusenden som helst innan mejerier uppfunnits.

Det var ett underligt företeelse tyckte jag. Hur starka filosofierna för naturlig mat än är… hur mycket frustrerad jag än var med lagen som gjorde helmjölk svårt att köpa, var jag ändå lite rädd och paranoid.

Jag och Neostorics andra författare, Malin kom dit sent en eftermiddag. Mjölkningen skulle ske lite sent den dagen så vi fick vänta en stund. Det gav oss möjligheten att vandra omkring bondgården lite och spana in korna. De verkade vara friska, pigga och ivriga att mjölkas. Jag säger det för att vid 17:00 (när de brukar mjölkas) stod allihopa i kö vid grinden. De hade stora ängar där de vandrade fritt hela dagen, men nu vill de in och mjölkas. Det verkade vara ett godartat förebud.

Snart vallades alla kor in och intog sina platser. Pumparna sattes fast och mjölkningen påbörjades. Vi gick fram och snackade med han som jobbade där eftersom han skulle visa för oss hur vi skulle ta mjölken.

Mjölken sugs ut ur juvren, passerar ett filter och hamnar tillslut i en stor tunna. Vid tunnans botten sitter en kran där vi ska ta våran mjölk ifrån. Dagen innan hade vi köpt hinkar med lock som vi skulle använda för att hämta mjölken. Tyvärr var hinkarna för höga för att sätta under kranen och vi var tvungna att låna en av deras och hälla över till våra.

Killen som jobbade där plockade sin hink från marken och sköljde ut den snabbt med vattenslang. Han visade Malin hur kranen funkade och hon började fylla våra hinkar från hans. Jag stod där hela tiden och var totalt äcklad för att jag såg massa smuts, jord, och skit som var kvar på hans hink. Smuts som vi skulle ta hem i vår mjölk. Jag försökte förklara mitt illamående och min paranoia för Malin men det gick inte att kommunicera. Rummet var fyllt med bondkaos och folk gick förbi våra mjölk (som låg på golvet) hela tiden med sina skitiga stövlar. Jag stod inte ut.

Efter några minuter hade vi fyllt hinkarna och skulle betala. Jag glodde skarpt ned på smutsen som flöt på min mjölks yta. ”Hur fan skulle jag kunna dricka denna mjölken?” tänkte jag medan vi steg i bilen. Jag vill inte verka knäpp, så jag höll tyst en stund, men till slut brast jag. Stackars Malin.

Det var min första gång med sådant och jag ville var säker att kunna dricka dessa 20 liter mjölk utan att bli sjuk. Malin visade sympati för mig och vi bestämde oss för att göra något potentiellt pinsamt. Vi skulle dumpa den smutsiga mjölken och återvända till bondgården. Vi skulle låtsas som om vi bara ville ha mera.

Vi körde in till Bromma och hittade en ICA där vi hittade en kopp/tillbringare som kunde passa under den låga kranen. Vi köpte även diskmedel för att skrubba den smutsiga hinkarna rena med. Ja, vi var löjliga (nå, snarare jag var löjlig, Malin bara gick med), men vi vill vara säkra.

Vi hittade en mörk plats vid ett dike längs en liten väg och såg till att ingen kunde se oss. Vi smög ut och dumpade mjölken snabbt. Så körde vi till bondgården igen med våra tomma hinkar som om ingenting hade hänt.

När vi kom in till rummet med mjölktunnan var det tomt. Tack och lov. Vi tog slangen och diskmedlen och skrubbade ordentligt. Sedan fyllde vi hinkarna med vår nya tillbringare, betalade igen, och stack nöjda hemåt.

Och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med mjölken. Den smakar bättre och lämnar ingen äcklig hinna på tungan oavsett hur mycket jag dricker.  Jag har också märkt att jag dricker betydligt mindre mjölk och bli inte hungrig så fort som jag gjorde med den andra mjölken.

Magen kurrade lite under de första dagarna men det har börjat gå över och jag har mycket mer energi än förr. Jag önskar att jag hade kunnat börja mjölkkuren med helmjölk. Men allting har sin tid antar jag. Det var måhända meningen att jag skulle kunna testa båda sorters mjölk och rapportera till er.

Förr drack jag väldigt ren mjölk. Den var blott lågpastöriserad, men jag vill säga nu, en gång för alla, att skillnaden mellan den mjölken och helmjölken är kolossal. Jag känner skillnaden överallt i kroppen och hjärnan.

Gör allt du kan för att skaffa helmjölk om du ska testa mjölkkuren!

Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.

En kommentar till “Mitt liv på mjökkuren del 6”

  1. Anna skriver:

    Hej Paul!
    Jag har precis hittat denna sida som jag finner mycket intessant! Jag fann din historia om mjölkdieten väldigt spännande (och rolig), men jag undrar hur det har gått och hur du mår nu? Blev du av med dina problem? Jag har bara hittat 6 avsnitt av berättelsen men det finns kanske fler?
    Vänliga hälsningar,
    Anna

Lämna en kommentar