Neostoric - helhetshälsa på nätet.
Author:
• lördag, oktober 16th, 2010

Det som man inte vill veta

Hallå Goda Människor.

Nu har jag varit ungefär 5 veckor på mjölkkuren och är glad att rapportera att den underliga lukten som bodde i mina armhålor har flyttat bort. Jag måste erkänna att det luktar knappast någonting under armarna trots att jag har inte tvättat mig alls idag. Dessutom gick jag ut och gick några timmar igår och svettades. Det är otroligt att när jag nu stoppar näsan i armhålorna kan jag inte känna någonting…inte ens svett. Det enda som jag kan känna av är en mjuk kroppsdoft av samma styrka som den på mitt lår. Just det… jag glömde nämna att jag inte har använt någon deodorant heller. (jag har faktiskt aldrig använt sådant förutom ett par år när jag först kom in i puberteten runt 13-14). Det är helt otroligt måste jag säga.

”Ska killen bara snacka om sina armhålorna hela dagen” undrar ni nog.

Ta det lugnt. Jag förstår att det är lite äckligt för er att läsa om mina armhålor. Därför ska jag byta samtalsämne nu och istället berätta om min diarré och mitt urin 😛

Jo, vad ska ja säga om det?

Under den fjärde veckan märkte jag att min avföring blivit lite sur. Hur visste jag det? Nej, jag har inte smakat på den, om det är det ni vidriga äckel tänker. Jag har snarare känt det på analöppningen. Den började svida efter varje toalettbesök. ”Inget problem tänkte jag” och hoppade in i duschen och tvättade mig. Det var dock inte så enkelt och precis som med lukten i armhålorna, gick det inte att tvätta bort det som sved runt analöppningen. Hur mycket jag än skrubbade gick det inte över. Det sved hela dagen.

Ett par dagar senare när jag var ute på en lång promenad, fick jag gigantiskt ont i magen. Det kände som jag hade svalt en kniv, men det var antagligen bara gas i tarmarna. Tyvärr var jag över en timme hemifrån i skogen. Var tionde minut föll jag på marken, det gjorde så ont. Jag skulle inte ha blivit chockad om jag hade fött barn där i skogen. Så grov var smärtan. Efter en minut skulle den släppa och jag kunde gå vidare. En kvalfull timme senare var jag hemma och satt på toaletten. Jag hade förväntade mig en lös explosion men släppte istället en enda gul monsterkorv.

”Märkligt”, tyckte jag och gick in på mitt rum och somnade. Ett par timmar senare vaknade jag mitt i natten och sprang till toaletten. Diarréen hade kommit och den var förbannad. Den var emellertid inte som andra diarréer. Det var mest syra och inte mycket avföring. Det sved så mycket att jag var tvungen att stå upp några gånger och kolla efter en hand med pepparsprej.

Ett par dagar senare gick det över och jag började tänka. Sveda runt analöppningen var något som jag kände igen från när jag var ungefär 2 år. Det var några månader efter jag hade lärt mig att använda toaletten själv. Jag trodde att det var mitt fel, att jag hade glömt hur man skulle torka sig. Då bad jag mamma att undervisa mig igen men det sved även efter hon gjorde det. Hon satte mig badkaret och skrubbade men det gick inte över. Det var så ungefär ett halv år och sedan en magisk dag gick det över av sig själv. Jag vet inte vad problemet var. Om jag skulle spekulera, kan det har berott på alla starka antibiotika som jag intog då.

Nu vill jag även spekulera i att den sura avföringen kom nu för att det var en gammalt problem som jag hade som litet barn. Det kändes exakt som jag kommer ihåg.

När det gäller urinen, vill jag bara säga att den har varit normal (däremot stor mängd) under de första 3,5 veckorna. Efter det började urinen lukta ko. Inte varje gång men rätt ofta. Jag har inte den blekaste aning vad det kan bero på eller vad det betyder.

Ett annat kväljande problem som jag hade för länge sedan var tandköttsinflammation då tandköttet skulle blöda vid användande av tandtråd. Det gick däremot över så småningom när jag ändrade kosten och utrensades. Efter tre veckor på mjölkkuren hade inflammationen emellertid återkommit. Det var till och med sämre än det hade varit ursprungligen och jag blödde som en kran när jag använde tandtråd. Nu har det blivit oerhört mycket bättre och jag antar att det går över helt om en vecka.

Det sista lumpna grejen som jag har upplevt på mjölkkuren är vad som började efter den första dagen och är mjölkhinnan som byggs på tungan. Man måste borsta tungan minst två gånger om dagen för att känna sig fräsch. Det
är nog bäst att skaffa en sådan ”tung-skrapare” om man vill genomgå kuren.

Annars fanns det ett par veckor när körtlarna i nacken var svullna. Många vanliga rörelser blev krångliga och jag kände mig väldigt stel och begränsad. Efter den 4:e veckan gick fenomenet över och idag känner jag mig i stort sett bra i nacken.

En positiv grej som jag vill meddela är att huden har blivit som silke. Det ser ren och fräsch ut. Alla mina hudproblem verkar ha försvunnit helt. Det är jag väldigt glad för.

Nästa gång berättar jag det som jag upplever angående torra ögon, sömnstörningar, och hur jag tänker avsluta kuren och börja äta mat igen.

Du kan följa svar via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller en trackback från din egen sida.

En kommentar till “Mitt liv på mjökkuren del 5”

  1. Mellis skriver:

    Men så spännande, en verklig följetong! Lycka till med sista etappen av mjölkkuren.
    /M

Lämna en kommentar