Neostoric - helhetshälsa på nätet.
Skrivet av: admin
• fredag, 5 mars, 2010

Som ni kanske har läst har jag haft problem med piriformis syndrom och ont i höfter en längre tid. Det är alltså en inflammation i muskeln som är boven i dramat och man kan få det på många sätt. Jag har yogat och blivit oerhört mycket smidigare och därmed inte haft lika ont. Att stretcha ut de krampade musklerna hjälper.

Men man måste även få bort inflammationen. Jag tog inga starka piller, men åt MSM och omega 3 och undvek mat som skapar inflammation.

Min kille kom med idén att jag borde bygga upp muskler i hela kroppen, speciellt i rumpan och benen för att avlasta den inflammerade. Låter ju logiskt. Jag brukade springa mycket förr men har ju inte kunnat pga just piriformisen.

Så jag började styrketräna, och det var ett milt program som gick igenom hela kroppen. Jag använde inte mycket vikt, och jag fortsatte med yogan åtminstone ett par gånger i veckan.

Så plötsligt en dag fick jag fruktansvärt ont i axeln. Trodde jag hade en låsning, men det visade sig vara en inflammation. Min naprapat förklarade att det i stort sett var samma problem som piriformisen. Jag började nästan gråta, för jag kunde inte föreställa mig hur jag skulle stå ut med den här smärtan i två år, för det var ungefär hur länge piriformisen hade plågat mig.

Han beordrade mig antiinflammatoriskt. Jag är emot onödiga piller, men nu var senan i axeln så svullen att jag inte ens kunde ha bh-bandet på den. Jag tog en kur med alvedon och ipren. Den stora svullnade la sig efter en vecka, men smärtan var kvar. Naprapaten sa åt mig att gå till doktorn.

För mig var det ett bra tillfälle att besöka Vidarkliniken i Järna. Där är läkarna utbildade både inom ”vanlig” medicin och antroposofisk medicin. Jag vill nämligen inte bara få en massa starka piller som kanske dämpar inflammationen med skadar andra saker i kroppen.

Man var tvungen att byta husläkare först. Inte mig emot. (För er information är det helt okej att byta tillbaks till den man hade om man av någon anledning inte skulle vara nöjd med Vidarkliniken)

Min nya husläkare lyssnade på mig. På allt jag sa, och tog verkligen till sig av det. Han såg ett tydligt samband mellan mina inflammationer. Han höll med mig om att det kunde bero på utrensning. Jag brukade leva väldigt osunt, blev otroligt sjuk pga det och har läkt mig själv via bra kost och stresshantering. Min kropp håller fortfarande på att rensa ut skiten så att säga.

Jag gick därifrån med tre recept på antroposofiska droppar som jag fick hämta ut på Weledas apotek i Järna centrum.

Det var Formica D5, Absinthum D1/Resina Laricis D3 och Stannum metallicum praeparatum D8. Jag ska ta medicinen i 3 månader och sen höra av mig, så får vi se hur det har gått. Jag kommer att uppdatera här hur det går.

Skrivet av: Malin - Admin
• måndag, 15 februari, 2010

Någon gång denna vecka bär det av. Jag flyttar neostoric.com/se till neostoric.se.

På neostoric.com kommer den engelska delen att ligga ensam kvar.

Skrivet av: Malin - Admin
• lördag, 6 februari, 2010

Följ min blogg med bloglovin

Skrivet av: Malin - Admin
• tisdag, 12 januari, 2010

Visste du att toaletten egentligen inte är speciellt bra konstruerad för oss människor? Vi bajsade ju långt innan toaletten uppfanns och då satt vi på huk. När man sitter på huk så tömmer man tarmen på rätt sätt och utan problem.

Prova sätt en låda under fötterna nästa gång du måste skita så ska du se att det hela går både fortare och smidigare.

Här följer en youtubefilm där de förklarar lite närmare:

Skrivet av: Malin - Admin
• onsdag, 4 november, 2009

Så var det dags att få igång flåset. På grund av den där sabla piriformisen har jag ju inte vågat springa på en evighet och ”bara” gått långpromenader och yogat i två år. Hyfsat vig har jag blivit på kuppen. Men vad jag saknar nu är alltså flåset.

Bestämde mig för att våga mig på ett jympapass på Friskis och Svettis. Trots att jag egentligen inte gillar att träna inomhus. Det blev basjympan som Lina, min gamla barndomskompis, av alla människor, höll i.

Lina, eller Loveina, som hon egentligen heter, var full av energi och hade valt låtar som jag tror gick hem hos de flesta. Det var bara under några få sekvenser som jag började fantisera om att skapa ett jympapass till Metallica, haha.

Vi sträckte, tänjde och tränade de flesta muskler i kroppen och då och då skulle man springa några varv i salen. Jag trippade fram av rädsla att framkalla den fruktansvärda smärtan i höften än en gång.

Lina hoppade upp och ner och fram och tillbaka. Hennes långa armar och ben fladdrade åt alla håll och kanter. När hon gick framåt gick jag bakåt. När hon skrek ”höger” gick jag åt vänster. Ja, koordinationen är inte den bästa. När hon sedan började galoppera åt sidorna kunde jag inte hålla mig för skratt, eftersom det påminde mig om tiden när vi var barn och lekte häst. Lina och jag hade nämligen flera hundra hästar när vi var små.

Vi boxades åt sidorna och Lina ville få oss att skrika till när vi slog ut slaget. Ingen skrek, bara hon. Jag tänkte jag skulle hjälpa henne och tog i från tårna. Fast tydligen inte i takt. Eller kanske baktakt. Iallafall inte där det skulle skrikas. Jag som gått musikskola och allt… fy skäms.

Jag skulle ha kunnat tagit ut mig ordentligt om jag vågat, men istället blev det små fjuttiga tramp tramp när Lina gjorde skutt skutt. Idag har jag lite lätt träningsvärk i ryggen. Lite lagom. Men flåset kom ju inte upp ju! Och det är inte Linas fel – hennes pass var både bra och roligt. Nej, det är piriformisens fel.

Vi diskuterade efteråt vad jag skulle kunna tänkas prova för aktivitet. Vet ju att cykla funkar bra. Men spinning… näe fy sjutton alltså. Betala för att sitta och trampa och inte komma någon vart?! Det är ju helt sjukt.

Är det någon som har ett bra tips? Träningsform med flås utan hopp och spring, men utan att vara mesigt. Något bra ställe i Stockholm?!