Gör ditt träningsprogram dig tjockare?

Skrivet av: Paul

• måndag, 6 september, 2010

Nå…kan man bli tjockare av att träna? Det beror kanske på vilken sorts träning man håller på med.

En sak som vi vet är att traditionell aerobträning (t.ex. att springa, jogga, cykla, etc) får kroppen att förvara mer fett än vad den normalt skulle ha gjort om man inte hade tränat alls! Som vi kommer att se i de följande paragraferna, är ett av människans huvudsakliga blindskär att blint följa tradition utan att ifrågasätta dess brist på bevis, logik, eller resultat.

Fundera på det här…

I ert grannskap…hur många av de som är ute och joggar ser ut som frisksportsmodeller? Har ni någonsin försökt att räkna? Förmodligen inte, men om du hade gjort det, skulle du nog blivit besviken på relationstalet mellan fetman och smalheten. Nu när jag tänker på det, vill jag verkligen uppmuntra er att börja lägga märka till alla som ni ser som är ute och joggar. Då behöver ni inte tro på mig. Ni kan iaktta företeelsen själva.

Ända sen vi var små, har vi fått höra att vi ska springa, cykla, jogga, eller tortera oss på något annat sorts aerobiskt sätt för att bränna bort kroppsfett och komma i form. Beviset tyder dock på motsatsen.

Alltså, var har vi snubblat? Hur har vi spårat ur? Varifrån har vi fått alla dessa galna idéer?

Det ska jag gripa mig an att förklara nu …

När man håller på med aerobträning eller dylikt, får kroppen sin energi av förvarat kroppsfett. Låter bra, va? Verkar som ett vettigt sätt att bränna fett och bli smal. Nu går vi ut och springer för fan!

Nå, så enkelt är det egentligen inte. Det var precis vid denna punkt där ”träningsexperterna” ropade hej för många år sedan. De var en smula för närsynta och hade brist på tålamod. De bestämde sig för att vara lata i stället för att forska ordentligt. Förhastat och brådmoget hoppade de av och struntade i faktumet att de begick en massa vidriga felslut på vägen. Sedan dess har varje generation gått och trott att de måste klampa asfalten för att bli av med ölmagen. Ingen vågade ifrågasätta auktoriteten.

Emellertid, sprang årtiondena förbi och de som sprang upplevde patetiska resultat (om de alls fick se resultat). Det verkade inte spela någon roll hur långt eller ofta de överviktiga tröttade sig på trottoarerna. Det var då de nya experterna plockade upp stafettpinnen och fortsatte där föregångarna hade snubblat.

De nya experterna upptäckte att, visst, om man springer, joggar, eller cyklar i 30+ minuter, så drar kroppen bränslet av fettreserverna, MEN (stort men), motionen anmanar även kroppen att förvara så mycket fett som möjligt till nästa gång man går ut och springer. När man slutar springa och börjar äta, så danar kroppen extra fettreserver…fettreserver som aldrig skulle ha skapats om inte man hade gått ut och sprungit. Nu, efter ett par dagar (eller timmar för de galna) går man ut och springer igen och är lika tjock eller tjockare än förr. Så börjar den nedåtgående spiralen.

Alltså, hur ska man bränna fett då? Nå, det var ett långt och komplext svar som jag täcker senare, men just nu vill jag meddela en sak. Tro INTE att man kan lura kroppen genom att avstå från fettintag mellan joggningpassen. Sånt kommer aldrig funka eftersom ”MAN BLIR INTE FET AV FETT” som är titeln till morgondagens inlägg.

Tills dess,

Hurtiga Hälsningar!

Kategori: Kroppen, Träning | Lämna en kommentar

Apa eller icke apa, det är frågan

Skrivet av: Admin - Malin

• måndag, 28 juni, 2010

På midsommarafton när jag stod och väntade på bussen blev jag utfrågad av två damer.

”Har du tillräckligt med tid?”

”Ja det tycker jag”, svarade jag

”Men det är så mycket stress här i världen.”

”Jo, men jag har slutat stressa.”

”Åh, vad bra. Och så tidigt i livet. Annars har vi den här broschyren som har massor med råd om man känner sig vilsen”

”Nej, tack. Jag behöver inte dem”

”Det finns de som tror att vi är släkt med gorillorna”, sa den ena damen och höll upp ett uppslag med schimpanser från broschyren.

De här damerna var förstås Jehovas vittnen och jag förklarade att jag har hört tillräckligt om detta i och med att jag har en släkting som är vittne. De missbedömde min ålder till 20 år yngre än jag är, vilket bara är positivt för mig, men också störande att de gav sig på mig för att de trodde jag var ung och dum. Man ska ge sig på de svaga, inte sant?

Jag sa att jag tror på någonting men att jag inte är kristen och att det inte är viktigt varifrån vi kommer. De undrade om jag trodde på bibeln och jag sa att jag tror det står väldigt intressanta saker i bibeln men att man inte kan styra ett helt liv efter en bok som inte ens är komplett. Det är först och främst mytologi. På frågan om jag trodde på att Kristus hade funnits svarade jag att jag tror Jesus har funnits. De sa att han brukade kallas för Kristus. ”Av dem som tror att han var guds son ja” svarade jag.

Där hade jag lust att klämma in. ”Är vi inte alla guds barn? Vad gör Jesus så speciell?” men jag knep näbb.

Det som jag senare funderade på var evolution. Jag är inte kristen, jag tror på både vetenskap och magi, men jag har svårt för den där Darwin-teorin. Om fisken fanns först och sedan klev upp ur vattnet, varför finns då fisken kvar? Om fisken nu har utvecklats till något bättre finns ingen anledning att ha kvar det gamla testet. Om apan blev människan så borde inte apan heller finnas kvar.

Det är en sak att vi utvecklas och anpassas efter var vi bor och äter. Att inte alla får visdomständer, att blindtarmen inte har någon funktion etc. Man kan få bättre DNA genom att förändra sina livsvanor till det bättre. Men hur vi än förändras är vi likförbaskat människor.

På något sätt har liv uppstått. Varför måste livet ha uppstått bara en gång och sedan utvecklats utifrån detta första liv? Varför kan inte liv ha uppstått flera gånger?

Jag tror helt enkelt att gåtan ännu inte är löst. Vi vet inte hur livet började och vi vet inte var människan eller någon annan art på jorden kommer ifrån.

Om man läser hieroglyferna som folk påstår vara Egyptisk nonsens-mytologi, kan man få veta att människan är en avkomma mellan neandertalare och Annunaki, som var rymdvareleser. Annunaki kom till jorden för att ta guld för att rädda sin atmosfär som höll på att gå sönder. De använde neandertalarna som slavar att jobba i gruvorna i afrika. Av någon anledning ville de skapa en mer effektiv art som inte bara var stark utan även smidig. Så uppstod människan. Tyvärr blev hon för smart för att jobba i gruvorna och jag antar att revolution uppstod:)

Sug på den du.

Eller kolla på filmen…. vem vet vad som är sant

Kategori: Filosofi | Etiketter: annunaki, apor, darwin, jehovas vittnen, rymdvarelser | Lämna en kommentar

Inflammation och besök på Vidarkliniken

Skrivet av: Admin - Malin

• fredag, 5 mars, 2010

Som ni kanske har läst har jag haft problem med piriformis syndrom och ont i höfter en längre tid. Det är alltså en inflammation i muskeln som är boven i dramat och man kan få det på många sätt. Jag har yogat och blivit oerhört mycket smidigare och därmed inte haft lika ont. Att stretcha ut de krampade musklerna hjälper.

Men man måste även få bort inflammationen. Jag tog inga starka piller, men åt MSM och omega 3 och undvek mat som skapar inflammation.

Min kille kom med idén att jag borde bygga upp muskler i hela kroppen, speciellt i rumpan och benen för att avlasta den inflammerade. Låter ju logiskt. Jag brukade springa mycket förr men har ju inte kunnat pga just piriformisen.

Så jag började styrketräna, och det var ett milt program som gick igenom hela kroppen. Jag använde inte mycket vikt, och jag fortsatte med yogan åtminstone ett par gånger i veckan.

Så plötsligt en dag fick jag fruktansvärt ont i axeln. Trodde jag hade en låsning, men det visade sig vara en inflammation. Min naprapat förklarade att det i stort sett var samma problem som piriformisen. Jag började nästan gråta, för jag kunde inte föreställa mig hur jag skulle stå ut med den här smärtan i två år, för det var ungefär hur länge piriformisen hade plågat mig.

Han beordrade mig antiinflammatoriskt. Jag är emot onödiga piller, men nu var senan i axeln så svullen att jag inte ens kunde ha bh-bandet på den. Jag tog en kur med alvedon och ipren. Den stora svullnade la sig efter en vecka, men smärtan var kvar. Naprapaten sa åt mig att gå till doktorn.

För mig var det ett bra tillfälle att besöka Vidarkliniken i Järna. Där är läkarna utbildade både inom ”vanlig” medicin och antroposofisk medicin. Jag vill nämligen inte bara få en massa starka piller som kanske dämpar inflammationen med skadar andra saker i kroppen.

Man var tvungen att byta husläkare först. Inte mig emot. (För er information är det helt okej att byta tillbaks till den man hade om man av någon anledning inte skulle vara nöjd med Vidarkliniken)

Min nya husläkare lyssnade på mig. På allt jag sa, och tog verkligen till sig av det. Han såg ett tydligt samband mellan mina inflammationer. Han höll med mig om att det kunde bero på utrensning. Jag brukade leva väldigt osunt, blev otroligt sjuk pga det och har läkt mig själv via bra kost och stresshantering. Min kropp håller fortfarande på att rensa ut skiten så att säga.

Jag gick därifrån med tre recept på antroposofiska droppar som jag fick hämta ut på Weledas apotek i Järna centrum.

Det var Formica D5, Absinthum D1/Resina Laricis D3 och Stannum metallicum praeparatum D8. Jag ska ta medicinen i 3 månader och sen höra av mig, så får vi se hur det har gått. Jag kommer att uppdatera här hur det går.

Kategori: Behandlingar, Träning, Värk | Etiketter: antroposofisk medicin, inflammation, piriformis, vidarkliniken | 1 Kommentar