På besök hos shamanen

Under besöket skulle jag inte ha på mig svarta kläder, så jag fick byta om till min snobbenpyjamas, det enda ljusa plagg jag äger… Jag fick veta sen att det var för att svart är skyddande och det är lättare att läsa av mina energier om jag har ljusa färger på mig.

När jag steg in i det lilla rummet blev jag nervös och började babbla på och visste knappt tillslut själv vad jag pratade om. Varför hade jag egentligen bokat tid?

Men shamanen förstod att jag hade problem. Hon hade ”läst av” mig när jag var på väg dit. Hon hade sett en stor hård vridning av höftpartiet och ingen överkropp.

Jag har väldigt ont i mina höfter och min korsrygg, samt en hel del magproblem och oregelbunden mens, så det var väl det hon såg.

Jag fick ställa mig mot en vägg och shamanen tittade på mig. Hon såg direkt att jag var sne. Antagligen pga en bilolycka jag var med om för många år sen. Hon tyckte också det såg ut som om jag inte kunde andas och frågade vad jag var arg på.

Jag kom förstås inte på något först, men sen klämde jag fram att jag var rätt så irriterad på hela samhället. Jag skulle blåsa ut min ilska i en sten och det kändes ganska lustigt så jag kunde inte vara seriös. Fick faktiskt hålla mig lite för skratt. Inte för att jag inte tror på shamanism, det gör jag, utan för att det plötsligt slog mig att hon kanske inte var en shaman, utan bara lät alla blåsa på stenar och tog betalt för det.

Hon höll en pendel framför mina chakran och jag minns att den var blickstilla från hjärtchakrat och uppåt. Jag undrade lite för mig själv om jag kanske var död. Egentligen.

Sen fick jag lägga mig på en bänk. En sån där tråkig massagebänk, så började behandlingen.

Jag blundade ganska mycket så jag vet inte exakt vad som försiggick. Fast hon berättade att hon skulle öppna mitt tredje chakra för jag hade några akuta problem där. Jag kände hur energin snurrade. Det var häftigt. En sten lades på mitt solarplexus. Jag skulle tänka på de händelser jag hade problem med och på så sätt framkalla de känslor som jag förknippade med dem. Och sen skulle jag låta alla de dåliga känslorna åka in i stenen.

Det fungerade ganska bra! Jag blev tröttare. Plötsligt frågade hon ”Vill du inte vara här?”

”Vardå?” undrade jag. ”Här på jorden”, svarade hon. Hmmm, jag visste inte riktigt. Tror jag sa nåt om att jag gärna var nån annanstans, men inte att jag gick och önskade att jag var död. Jag är inte självmordsbenägen.

Så förklarade hon att min ljuskropp var utanför min kropp. Jag sa att det kändes lite som ”out of body experience”. Hon undrade om jag hade lämnat min kropp och jag sa att den har varit på väg bort men att jag inte har gjort det med flit.

Hon tryckte helt enkelt tillbaks min ljuskropp in i min kropp. Jag undrade förstås om det inte var bra att ha ”out of body experience”. Hon berättade att det gick bra om man mådde bra, men om man hade obalanser i chakran så skulle man låta bli. Det kunde bli alldeles för obehagligt.

Jag var ganska trött och minns inte vad hon gjorde i detalj, men i stora drag fick hon tillbaks min ljuskropp in i mig och balanserade energierna och hjälpte mig bli av med dålig energi, dvs dåliga känslor.

Hon berättade att den ilska hon tidigare sett var i själva verket rädsla. Hon hade tolkat fel. Hon undrade om jag varit med om ett trauma. Jag låg där och kände mig dum… ”näe…inte vad jag vet”.

Hon undrade om jag trodde på tidigare liv. Jag sa att eftersom jag inte vet någonting, så kan tidigare liv vara fullt möjligt. Hon trodde att mitt trauma kom från mycket tidig ålder eller kanske till och med ett tidigare liv. Jag undrade om hon kunde se vad som hade hänt. Hon sa att hon kunde men inte tänkte gå och se efter, då det var meningslöst. Det spelar ingen roll vad som har hänt, det viktiga är att bli av med de negativa känslorna, det är de som skadar mig.

Vi satt och pratade en stund och hon gav mig några kloka ord angående förhållanden. Min kille bor i sin kropp och jag bor i min kropp. Om jag är hemma hos honom blir det ganska trångt där samtidigt som det blir alldeles tomt hemma hos mig. Men om vi möts på vägen så funkar allt bra.

En despacho är något en shaman gräver ner i marken eller eldar upp efter en behandling. I mitt fall skulle den grävas ner. Jag frågade faktiskt inte, men jag antar att hon la in stenarna med mina negativa energier där i. Jag vet inte heller vad mer den innehåller, men den blir som ett litet knyte tillslut.

När jag gick därifrån kände jag mig tung. Jag var inte så irriterad som jag kan va ibland. Trött men mer klarsynt.

Och sen dess har jag varit ganska lugn och kunnat se saker med nya ögon.